Aktuell forskning – 2021-04-13

I all forskning behöver de fynd man gör ställas i relation till bakgrundsfaktorer hos de personer som medverkar. Ett absolut minimum brukar vara ålder och kön, men även faktorer som tidigare erfarenhet av behandling, socioekonomiska förhållanden och utbildning kan vara avgörande för hur resultaten kan tolkas.

I stamningsforskning, såsom i mycket annan forskning, har forskningen i huvudsak inriktat sig på män. Historiskt sett finns det olika förklaringar till detta. Numera inkluderas fler och fler kvinnor i forskningsstudier, även när det gäller stamning. Det är däremot väldigt ovanligt att man redovisar resultat av stamningsforskning för kön var för sig, utan data slås ihop till ett gruppresultat. Därmed förlorar man kunskap om eventuella skillnader i resultat utifrån deltagarnas kön.

Svensk forskning

Mot bakgrund av detta är det glädjande att forskning som belyser just könsaspekten tas emot av forskarvärlden och blir publicerad i vetenskaplig tidskrift. I januari 2021 publicerades en artikel som heter ”Larger reported impact of stuttering in teenage females, compared to males – A comparison of teenagers’ result on Overall Assessment of the Speaker’s Experience of Stuttering (OASES)” i Journal of Fluency Disorders [1] Den är skriven av Ineke Samson och kolleger och den undersöker svenska förhållanden.

Studien syftade till att undersöka hur tonåriga tjejer och killar som stammar upplever att stamningen inverkar på livskvalitet och hur stamningen påverkar deras attityd till kommunikation. En viktig del av undersökningen var att se om resultaten skiljde sig åt mellan könen (ingen deltagare i studien angav annan könstillhörighet än tjej/kille). I studien deltog 26 tjejer och 30 killar som stammar. För att kontrollera att resultaten var specifika för tonåringar som stammar och inte gällde för tonåringar i största allmänhet, undersöktes även icke-stammande tjejers och killars attityd till kommunikation (126 tjejer och 107 killar). Tonåringarna som stammar fick fylla i en enkät med 80 frågor och påståenden om hur det är att prata och kommunicera i olika situationer, vilka känslor som stamningen väcker och på vilket sätt stamningen påverkar känsla av välbefinnande. Tonåringarna som inte stammar fyllde i en anpassad version av samma enkät.

Upplevelse av stamning utifrån kön

Svaren i de båda enkäterna analyserades för tjejerna och killarna var för sig. Resultatet visade att upplevelsen av att stamma var mer negativ för tjejerna än den var för killarna. Det gällde både situationer i skolan som till exempel att läsa högt eller att hålla en presentation inför klassen och i sociala situationer så som att inleda ett samtal med någon eller prata inför en grupp. Tjejerna som stammar hade också starkare känslomässiga reaktioner på stamningen än killarna. I högre grad än killarna kände de sig ensamma, isolerade och skämdes på grund av stamningen. Det kontrollerades också om förklaringen till att tjejerna svarade som de gjorde berodde på att det faktiskt stammade mer än killarna, men så verkade inte vara fallet. På frågan hur mycket de tycker att de stammar där svarsalternativen var alltid, ofta, ibland, sällan eller aldrig angav alla tonåringar alternativet ibland.

I gruppen av tjejer och killar som inte stammar fanns också en könsskillnad. Tjejerna tyckte det var svårare än killarna att till exempel hålla en muntlig presentation, prata inför klassen eller prata med någon de träffat för första gången, men den skillnaden var inte alls så stor som den var mellan tjejerna och killarna som stammar.

Tyst betyder inte nöjd

Sammanfattningsvis visar resultaten från undersökningen att kön kan vara en viktig faktor i upplevelsen av att stamma när man är i tonåren. Tjejernas svar på enkätfrågorna visar att de påverkas mer negativt av sitt tal än killarna och är mer benägna att dra sig undan situationer där man förväntas prata. Detta skulle kunna leda till att omgivningen inte märker de tjejer som skulle behöva få hjälp med stamningen.

Kunskapen om könsskillnader inom området stamning hoppas vi kommer ha betydelse i klinisk logopedisk bedömning och behandling av stamning och leda till mer jämställd vård. Det är då viktigt att de som finns i tonåringars närhet, till exempel lärare, kuratorer, skolsköterskor och andra nyckelpersoner, har god kunskap om stamning och kan ge stöd till ungdomar och framför allt tjejer som stammar. Detta kan vara avgörande för utvecklingen av en god självkänsla och tillit till egen förmåga att kunna prestera i alla de uppgifter som krävs i skolan – uppgifter som många som stammar har vittnat om att de ibland upplevt som oöverstigliga.

---

[1] Samson, I., Lindström, E., Sand, A., Herlitz, A., & Schalling, E. (2021). Larger reported impact of stuttering in teenage females, compared to males–A comparison of teenagers’ result on Overall Assessment of the Speaker’s Experience of Stuttering (OASES). Journal of Fluency Disorders, 67, 105822.