Informationen nedan är bland annat hämtad från Stamningsförbundets informationsfolder.
Barn stammar på olika sätt. För många barn är det naturligt att försöka hitta vägar för att lättare komma framåt i talet. Det fungerar inte alltid så bra, utan kan bli mer till ett hinder och till sist utgöra en del av stamningsproblemet.
Ett stammande barn stammar inte hela tiden. Plötsligt stammar barnet och lika plötsligt kan talet flyta igen. Stamningen kan också variera i perioder. Man stammar oftast inte när man sjunger, läser i kör eller pratar för sig själv.
Nyckfullheten runt stamning kan skapa en talrädsla och osäkerhet hos barnet i vissa situationer. Några stammar mer när de är trötta, ivriga eller stressade. Stamningen kan också öka när barnet ska tala i telefon eller börja prata på uppmaning.
Stamning kan leda till att barnet efterhand börjar undvika situationer som känns jobbiga, exempelvis att ringa telefonsamtal eller prata inför en grupp. Även lättare stamning kan leda till att barnet undviker att prata och därmed uppfattas som blygt och tystlåtet. Det finns barn som gått igenom hela skoltiden utan att någon har uppmärksammat stamningen. Den obehagliga känslan av att tappa kontrollen över sitt tal kan vara svår att beskriva. För många barn finns stamningen ständigt i tankarna. Men stamningen upplevs olika. Några stammar lite men upplever ändå ett stort problem. För andra kan det vara tvärtom.
Psykologiska och sociala faktorer kan påverka stamningens utveckling. Det innebär t.ex. att barnets och omgivningens reaktioner kan ha betydelse för hur stamningen utvecklas. Barn som stammar är inte mer otrygga eller nervösa än andra barn. Men stamning kan göra barnet nervöst i vissa talsituationer.
Stamningens utveckling
Stamning börjar oftast när barnet är mellan 2 och 5 år. Ungefär 5 procent av alla barn har stammat under någon period av barndomen. Fler pojkar än flickor stammar. Symptomen är övergående hos ungefär tre fjärdedelar av de barn som börjar stamma. Men har barnet stammat i flera år är det större sannolikhet att barnet kommer att stamma även som vuxen.
Vart du kan vända dig
Sök hjälp så tidigt som möjligt om du själv är orolig, eller om barnet är besvärat av sin stamning. Om barnet kämpar med talet eller undviker att prata så bör du kontakta en logoped för att få råd. Om barnet får hjälp tidigt ökar möjligheterna att stamningen kan bli lättare eller upphöra.
I Stockholms län finns logopeder både hos landstingets logopedmottagningar och vid privata logopedmottagningar. Som en följd av vårdval logopedi har du som söker logoped ett stort utbud av logopeder att välja bland. Under länkar hittar du flera logopedmottagningar i Stockholmsregionen.
Till dig som pratar med stammande barn
- Ge varandra tid att prata.
- Försök att tala lugnt och ha en naturlig ögonkontakt.
- När barnet stammar, låt barnet tala färdigt, utan att fylla i.
- Stimulera barnet att prata fritt utan att själv fråga så mycket.
- Turas om att prata och lyssna.
- Lyssna på vad barnet säger och inte hur barnet säger det.
- Bygg upp barnets självförtroende genom att fokusera på det barnet är bra på och beröm honom eller henne för det.
- Förmedla att du accepterar och tycker om barnet som det är.
Till lärare
Det är viktigt att prata öppet om stamning. Hur ett barn upplever sin stamning är mycket individuellt. Därför bör du samtala med barn och föräldrar för att höra om det finns några problem och diskutera hur man i så fall bäst kan lösa dem. Fråga t.ex. om det är några särskilda situationer som kan vara besvärliga och diskutera hur ni kan underlätta skolarbetet. Om eleven själv vill kan ni i klassen prata om stamning på samma sätt som man brukar göra när det gäller andra funktionsnedsäningar.
Uppmuntra gärna eleven att delta i muntliga aktiviteter. Om eleven vill slippa högläsning kan ni diskutera andra sätt att delta i undervisningen. Du kan t.ex. pröva att låta eleverna läsa två och två eller alla i kör. Muntliga redovisningar kan kanske göras med bara läraren eller med några kamrater.